Akademiska högtider » Historik » Litteratur

8. Litteratur

Pionjärverket i fråga om svensk promotionshistoria är E Louis Backmans "Doktorspromotioner i Uppsala förr och nu" (1927). Det är lärt och välskrivet men har vissa brister, särskilt dispositionella. Författaren återkom 1962 till ämnet i häftet "Jubeldoktoratet i Uppsala och Lund". Båda dessa arbeten är nu svåråtkomliga, vilket också gäller Bror Olsson, "Doktorspromotioner i Lund" (1947), ett kunnigt och väldisponerat verk.’

Nyare arbeten i genren är Torgny Nevéus' "En akademisk festsed och dess utveckling. Om promotioner vid Uppsala universitet." (1986) samt Densamme: "Honoris Causa. Hedersdoktorer och hedersmedlemmar. Uppsala universitet 1839?1992" (1992). Utmärkta kortare essäer om promotionerna är Carl Fehrman, "Lärdomens symboler" (1980) och Nils-Arvid Bringéus, "Doktorspromotionens form- och symbolspråk" (1991). Båda dessa arbeten utgör promotionsföreläsningar och ingår i den lundensiska serien Lundaforskare föreläser.

I övrigt hänvisas till den rika universitetshistoriska litteraturen med verk av Annerstedt, Fehrman, Lindroth, Segerstedt, Jörgen Weibull mfl. Om promotionerna i Finland, se "Helsingfors Universitet 1640-1990" av Matti Klinge mfl (1988-1991). Inbjudningsskrifterna vid de olika universiteten/högskolorna kan vara svåråtkomliga men ger ofta upplysningar av stort värde.

Om installationerna finns inte mycket skrivet. Barbro Marin, "Föreläsningsämnen vid professorsinstallationer i Uppsala 1855-1966" (1967) ger dock viss information.