Akademiska högtider » Historik » Doktorspromotionen: jubeldoktorer, hedersdoktorer och ...

4 Doktorspromotionen: jubeldoktorer, hedersdoktorer och ...

4.2 Jubeldoktorer, hedersdoktorer och doktorer efter avlagda prov

En jubeldoktor, doctor jubilaris, är den som för femtio år sedan promoverades och som nu åter inbjuds till sitt gamla lärosätes högtid. Seden att särskilt hylla dessa jubilarer förekommer endast i Sverige och Finland och den tillämpades första gången vid medicinska fakulteten i Uppsala 1804. Jubel- doktorerna får inga ringar eller hattar men nya diplom och (i förekommande fall) nya lagerkransar.

Hedersdoktor, doctor honoris causa, blir dels sådana vetenskapsmän, huvudsakligen från andra länder, som svenska universitets- och högskoleforskare knutit kontakt med i sin verksamhet, dels andra personer, som inte uppnått doktorsexamen genom formella prestationer men som man gärna vill knyta till forskningsgemenskapen. Det måste sägas, att praxis i övrigt, när det gäller vilka prestationer som man vill hedra, kan påtagligt skilja sig mellan lärosätena. Ett enda exempel skall här nämnas: Chalmers har som en "orubblig huvudprincip" att hedersdoktoratet "skall belöna en sällsynt framstående yrkesprestation - ofta ett livsverk" inom högskolans ämnesmässiga kompetensområden.

Några regler gäller dock över hela linjen. Det är alltid fakulteterna själva som utser hedersdoktorer, inte rektor eller universitetsledningen i övrigt. Vidare kan den som exempelvis blivit filosofie doktor efter avlagda prov vid ett svenskt universitet absolut inte utses till filosofie hedersdoktor vid ett annat. Eftersom Sverige är ett litet land tillämpar man riksgiltighet. Den som, för att ta ett exempel, har blivit medicine hedersdoktor i Umeå vid ett tillfälle, bör därför inte senare tilldelas samma värdighet i Uppsala.

Det har nämnts att teologie doktorsgraden förr (och även ibland den juridiska motsvarigheten) kunde betraktas som ett slags hedersdoktorat. Den nyare hedersdoktorsvärdigheten skiljer sig dock därifrån genom att fakulteterna själva och inte någon överhet väljer vilka de vill ära. Ursprunget till detta hedersdoktorat kommer från Uppsala där skalden P D A Atterbom, professor i estetik och modern litteratur samt promotor 1839, lyckades genomföra att en av honom föreslagen person utsågs till hedersmagister.

Doktorer efter avlagda prov slutligen är den stora massan av promovendi. En vanlig term är också det latinska " doctores iuvenes" (sing. doctor iuvenis), dvs unga doktorer. Att kalla dem "unga" kan kännas något oegentligt, eftersom åtskilliga av dem uppnått en aktningsvärd ålder. Det kan i sammanhanget nämnas att den som skall promoveras benämns promovendus, promovenda, plur. promovendi (på svenska oftast en promovend, flera promovender). När de just har genomgått akten, kallas de på motsvarande sätt promotus, promota, promoti.

Nästa