Akademiska högtider » Historik » Doktorspromotionen: historia

4 Doktorspromotionen: historia

4.1 Promotionernas historia i Sverige

Inledningsvis har här nämnts något om den västerländska medeltida kulturvärld i vilken universiteten och därmed också promotionssederna uppstod. Man kan utan överdrift påstå, att Sverige och Finland är de länder, där promotionerna bäst bevarats. I Finland är för övrigt promotionssederna av en mera ålderdomlig och traditionell karaktär. I de övriga grannländerna däremot har promotionstraditionen varit mera trevande och tidvis rentav bruten; således förekom under epoken 1842-1933 ingen enda promotion vid universitetet i Kristiania/Oslo.

Men man har på senare tid också i Norge, efter en period av osäkerhet, alltmer regelbundet anordnat sådana högtidligheter, närmast efter svenskt mönster. I övrigt kan sägas att naturligtvis finns promotioner på många håll i vår omvärld, men då är de i regel av en annan karaktär, knutna till större jubileer och evenemang och inte som hos oss en reguljär, i de flesta fall årlig företeelse. I utlandet förknippas också promoverandet huvudsakligen med introducerandet av hedersdoktorer, bland vilka man finner kungligheter, högt uppsatta statsmän och politiker samt självfallet vetenskapsmän. En promotion, som på en och samma gång omfattar alla kategorier, dvs jubeldoktorer, hedersdoktorer och doktorer efter avlagda prov, är - liksom promotionskransarna - något typiskt för den svensk-finländska kulturkretsen. Dessa inslag bidrar med säkerhet till att bibehålla en sed som, låt vara med stora förändringar, obruten har existerat i vårt land under åtminstone fyrahundra år.

 

Här skall i yttersta korthet berättas något om promotionssedens historia i Sverige. Den första dokumenterade promotionen hölls i Uppsala en kall januaridag år 1600. I Lund ägde den första rum 1670, likaså på vintern, endast två år efter det att universitetet upprättats. De övriga universiteten och högskolorna är ju av långt senare datum och således även deras ceremonier. Promotioner inom de sk högre fakulteterna var i äldre tid rätt sällsynta. Om de teologiska promotionerna kan nämnas, att de, ända fram till i början av 1900-talet, inte var examensceremonier i vanlig mening. Snarare kan man betrakta en sådan akt som ett slags ordenskapitel, eftersom förtjänta präster av Konungen, kyrkans överhuvud, hedrades med en teologisk doktorsgrad.


Magisterpromotionerna (inom filosofisk fakultet) var de evenemang som väckte störst intresse, både i Uppsala och Lund. De var festliga och publikt uppskattade tillställningar. Tanken var att de skulle förekomma vart tredje år, fördelade mellan de tre svenskspråkiga universiteten i landet, på så sätt att Uppsala hade ceremonierna det ena året, åbo (grundat 1640) det andra och Lund det tredje. Detta system följdes i stort sett, men det finns ganska många undantag, som berodde på krig och annat elände. Under senare delen av 1800-talet kom de filosofiska magisterpromotionerna genom en terminologisk förändring att ersättas av doktorspromotioner. Men ännu i dag står det exempelvis i en upsaliensisk filosofie doktors diplom att han är "Artium liberalium magister", dvs "Mästare i de fria konsterna". Från början hade - med undantag för större jubelfester - varje fakultet promoverat för sig vid skilda tidpunkter och i olika lokaler. Mot slutet av 1930-talet fann man det dock lämpligt och praktiskt, först i Uppsala, sedan i Lund att ha för lärosätet gemensamma promotioner. Detta har sedan blivit regel överallt.

Man måste emellertid konstatera att promotionerna ibland har utsatts för mycket hård kritik, både från studenter, som skulle promoveras, och andra. Detta gäller särskilt - i varje fall på vissa håll - slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Men en kanske ännu skarpare och långvarigare aversion mot promotionerna kom till uttryck tidvis under 1700- och 1800-talen. Framför allt reagerade man då mot det tvång som var förenat med ceremonin och mot de dryga kostnader, som den medförde för den enskilde. I våra dagar är det, som redan sagts, vid alla universitet och högskolor frivilligt att låta sig promoveras.

Nästa