Akademiska högtider » Historik » Akademiska högtidligheter i litteraturen

6 Akademiska högtidligheter i litteraturen

Det är här nästan uteslutande promotionerna med deras glansfulla men samtidigt kanske också för omvärlden provocerande framtoning, som har satt spår. Promotionernas relationer till litteraturen gäller dels den diktning som ingår (eller snarare har ingått) i själva ceremonielet, dels de beskrivningar på vers eller prosa, som återger författares intryck av akten i fråga.

Till den första gruppen, brukspoesin, om man får kalla den så, har hört mycket som oftast inte för nutiden är så njutbart, mer eller mindre lyckad tillfällighetsvers. Och så naturligtvis alla retoriska prestationer. Några alster höjer sig dock skyhögt över mängden, nämligen ett par dikter av Tegnér och Viktor Rydbergs kantat.

Esaias Tegnér var promotor i Lund 1820 och skrev för akten den berömda "Epilogen", som bla innehåller de sköna orden om promovendi, som inbjuds att komma tillbaka efter femtio år, således då som jubelmagistrar, med "lagern, ej förvissnad än, men blott ett halvt århundrade mer mogen". Vid magisterpromotionen 1829 återkom skalden/biskopen och hyllade bla den danske skaldebrodern Oehlenschläger med orden: "Söndringens tid är förbi".

Till det storslagna 400-årsjubileet i Uppsala 1877 hade Viktor Rydberg fått uppdraget att författa en kantat. Resultatet blev den mäktiga, ofta citerade "Ur nattomhöljda tider".

Till den andra gruppen, de diktverk som speglar författarnas intryck av promotionerna, hör en välgjord och rolig satir av den numera annars bortglömde skalden Erik Sjöberg, kallad Vitalis. När han skrev om promotionen i Uppsala 1824 gycklade han friskt med den då brukade urmodiga, lätt luggslitna högtidsdräkten, som promovendus fick låna ihop, den "underliga rustning" som "dagens hjältar"således ikläddes.

Ett halvsekel senare låg August Strindberg i Uppsala. Han beskriver med satirisk inlevelse och ljuv bitterhet både kransbindningsfest och promotionsakt i novellen "Primus och ultimus" från 1877. Särskilt bör dock framhållas "Ett drömspel" med dess berömda promotionsakt; år 1992 gavs dramat också ffg som opera i Stockholm. Här finns drag av sederna både i Uppsala och Lund, men framför allt speglar scenen den besvikelse Strindberg kände över att han själv inte blivit hedersdoktor eller överhuvudtaget nått en högre akademisk position. Vid flera tillfällen, både före och efter det att Drömspelet skrevs 1901, hade rykten spritts, att han skulle få graden honoris causa. Men det visade sig vara falska besked, som smärtade honom och han lät detta komma till uttryck i sitt författarskap.

På 1950-talet kom Ingmar Bergmans film "Smultronstället" med Victor Sjöström i huvudrollen. Man fick inte tillstånd att göra själva inspelningen på plats i domkyrkan men ändå förmedlar filmen mycket av den speciella lundensiska promotionsstämningen.

I det här sammanhanget kan nämnas något som från början var en vänligt akademisk promotionsparodi men som kom att få en stark genomslagskraft. En rad studenter, bla Anders Fryxell, sedermera historiker, var medlemmar i Uppsala simsällskap, som grundats 1796. När man skulle högtidlighålla genomgångna prov inom simkonsten, lånade man de akademiska formerna. Frågan är om inte flera människor har lärt känna promotionsseden snarare genom simceremonin än genom dess akademiska förebild?

Nästa