Doktorspromotionen

Promotionernas historia i Sverige

Inledningsvis har här nämnts något om den västerländska medeltida kulturvärld i vilken universiteten och därmed också promotionssederna uppstod. Man kan utan överdrift påstå, att Sverige och Finland är de länder, där promotionerna bäst bevarats. I Finland är för övrigt promotionssederna av en mera ålderdomlig och traditionell karaktär. I de övriga grannländerna däremot har promotionstraditionen varit mera trevande och tidvis rentav bruten; således förekom under epoken 1842–1933 ingen enda promotion vid universitetet i Kristiania/Oslo. Men man har på senare tid också i Norge, efter en period av osäkerhet, särskilt i Trondheim alltmer regelbundet anordnat sådana högtidligheter, närmast efter svenskt mönster. I övrigt kan sägas att naturligtvis finns promotioner på många håll i vår omvärld, men då är de i regel av en annan karaktär, knutna till större jubileer och evenemang och inte som hos oss en reguljär, i de flesta fall årlig företeelse. I utlandet förknippas också promoverandet huvudsakligen med introducerandet av hedersdoktorer, bland vilka man finner kungligheter, högt uppsatta statsmän och politiker samt självfallet vetenskapsmän. En promotion, som på en och samma gång omfattar alla kategorier, d v s jubeldoktorer, hedersdoktorer och doktorer efter avlagda prov, är – liksom promotionskransarna – något typiskt för den svenskfinländska kulturkretsen. Dessa inslag bidrar med säkerhet till att bibehålla en sed som, låt vara med stora förändringar, obruten har existerat i vårt land under åtminstone fyrahundra år.

Här skall i yttersta korthet berättas något om promotionssedens historia i Sverige. Den första dokumenterade promotionen hölls i Uppsala en kall januaridag år 1600. I Lund ägde den första rum 1670, likaså på vintern, endast två år efter det att universitetet upprättats. De övriga universiteten och högskolorna är ju av långt senare datum och således även deras ceremonier. Promotioner inom de sk högre fakulteterna var i äldre tid rätt sällsynta. Om de teologiska promotionerna kan nämnas, att de, ända fram till i början av 1900-talet, inte var examensceremonier i vanlig mening. Snarare kan man betrakta en sådan akt som ett slags ordenskapitel, eftersom förtjänta präster av Konungen, kyrkans överhuvud, hedrades med en teologisk doktorsgrad.

Magisterpromotionerna (inom filosofisk fakultet) var de evenemang som väckte störst intresse, både i Uppsala och Lund. De var festliga och publikt uppskattade tillställningar. Tanken var att de skulle förekomma vart tredje år, fördelade mellan de tre svenskspråkiga universiteten i landet, på så sätt att Uppsala hade ceremonierna det ena året, Åbo (grundat 1640) det andra och Lund det tredje. Detta system följdes i stort sett, men det finns ganska många undantag, som berodde på krig och annat elände. Under senare delen av 1800-talet kom de filosofiska magisterpromotionerna genom en terminologisk förändring att ersättas av doktorspromotionen Men ännu i dag står det exempelvis i en upsaliensisk filosofie doktors diplom att han är ”Artium liberalium magister”, d v s ”Mästare i de fria konsterna”. Från början hade – med undantag för större jubelfester – varje fakultet promoverat för sig vid skilda tidpunkter och i olika lokaler. Mot slutet av 1930-talet fann man det dock lämpligt och praktiskt, först i Uppsala, sedan i Lund att ha för lärosätet gemensamma promotioner. Detta har sedan blivit regel överallt.

Man måste emellertid konstatera att promotionerna ibland har utsatts för mycket hård kritik, både från studenter, som skulle promoveras, och andra. Detta gäller särskilt – i varje fall på vissa håll – slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Men en kanske ännu skarpare och långvarigare aversion mot promotionerna kom till uttryck tidvis under 1700- och 1800-talen. Framför allt reagerade man då mot det tvång som var förenat med ceremonin och mot de dryga kostnader, som den medförde för den enskilde. I våra dagar är det, som redan sagts, vid alla universitet och högskolor frivilligt att låta sig promoveras.

Jubeldoktorer, hedersdoktorer och doktorer efter avlagda prov

En jubeldoktor, doctor jubilaris, är den som för femtio år sedan promoverades och som nu åter inbjuds till sitt gamla lärosätes högtid. Seden att särskilt hylla dessa jubilarer förekommer endast i Sverige och Finland och den tillämpades första gången vid medicinska fakulteten i Uppsala 1804. Jubeldoktorerna får inga ringar eller hattar men nya diplom och (i förekommande fall) nya lagerkransar.

Hedersdoktor, doctor honoris causa, blir dels sådana vetenskapsmän, huvudsakligen från andra länder, som svenska universitets- och högskoleforskare knutit kontakt med i sin verksamhet, dels andra personer, som inte uppnått doktorsexamen genom formella prestationer men som man gärna vill knyta till forskningsgemenskapen. Det måste sägas, att praxis i övrigt, när det gäller vilka prestationer som man vill hedra, påtagligt kan skilja sig mellan lärosätena. Ett enda exempel skall här nämnas: Chalmers har som en ”orubblig huvudprincip” att hedersdoktoratet ”skall belöna en sällsynt framstående yrkesprestation – ofta ett livsverk” inom högskolans ämnesmässiga kompetensområden. Några regler gäller dock över hela linjen. Det är alltid fakulteterna själva som utser hedersdoktorer, inte rektor eller universitetsledningen i övrigt. Vidare kan den som exempelvis blivit filosofie doktor efter avlagda prov vid ett svenskt universitet absolut inte utses till filosofie hedersdoktor vid ett annat. Eftersom Sverige är ett litet land tillämpar man riksgiltighet. Den som, för att ta ett exempel, har blivit medicine hedersdoktor i Umeå vid ett tillfälle, bör därför inte senare tilldelas samma värdighet i Uppsala. 

Det har nämnts att teologie doktorsgraden förr (och även ibland den juridiska motsvarigheten) kunde betraktas som ett slags hedersdoktorat. Den nyare hedersdoktorsvärdigheten skiljer sig dock därifrån genom att fakulteterna själva och inte någon överhet väljer vilka de vill ära. Ursprunget till detta hedersdoktorat kommer från Uppsala där skalden P D A Atterbom, professor i estetik och modern litteratur samt promotor 1839, lyckades genomföra att en av honom föreslagen person utsågs till hedersmagister.

Doktorer efter avlagda prov slutligen är den stora massan av promovendi. En vanlig term är också det latinska ”doctores iuvenes” (sing doctor iuvenis), d v s unga doktorer. Att kalla dem ”unga” kan kännas något oegentligt, eftersom åtskilliga av dem uppnått en aktningsvärd ålder. Det kan i sammanhanget nämnas att den som skall promoveras benämns promovendus, promovenda, plur promovendi (på svenska oftast en promovend, flera promovender). När de just har genomgått akten, kallas de på motsvarande sätt promotus, promota, promoti.

Promotionsaktens aktörer

Promotorerna. Promotor är den som ger promovendi deras värdigheter genom insignierna, d v s hatt eller lagerkrans, ring och diplom. Man har olika sätt att utse promotorer vid skilda läroanstalter; dock är det alltid en professor (undantag har förekommit i Uppsala, Umeå och Linköping) som själv måste vara doktor, fastän inte nödvändigtvis inom den fakultet det gäller. Promotor utses av fakulteten själv. Vid Lunds universitet väljs en för samtliga sk filosofiska fakulteter gemensam promotor. Vid KI är promotor för hedersoch jubeldoktorer alltid dekanus vid styrelsen för forskning. Promotor för doktorer efter avlagda prov är dekanus vid styrelsen för forskarutbildning. Detta oavseett om han/hon är professor eller universitetslektor. I Luleå är det alltid dekanus som promoverar hedersdoktorerna, medan prodekanus kreerar doktorerna efter avlagda prov. Promotor anses vara ett led i en succession och ett viktigt inslag i promotionen är att denna följd markeras genom kröningen med krans resp hatt och orden: ”Jag NN, själv filosofie doktor...” eller ”Ego NN, ipse iuris doctor...”

Övriga funktionärer. Här har alla läroanstalter olika system, beroende på de praktiska omständigheterna. Den främst ansvarige kallas stundom promotionsövermarskalk eller övermarskalk; vid andra universitet benämnes han/hon ceremonimästare. Dessa arbetsledare kan till sin hjälp ha biträdande övermarskalkar etc. Umeå har för varje fakultet en fakultetsmarskalk, som assisterar promotor vid överlämnandet av insignierna. Vid större arrangemang där finns också biträdande fakultetsmarskalkar. Vid nästan alla läroanstalters högtider fungerar ett större eller mindre antal studenter som marskalkar.

Att låta kransflickor agera inför promoverandet vid filosofisk fakultet är en sedan 1800-talets början mycket uppmärksammad företeelse i Lund. I Göteborg är numera studenter kransbärare.

Promotionsaktens huvudsakliga förlopp

Utformningen av denna skiftar från lärosäte till lärosäte. En högtidlig procession in och en lika högtidlig ut är genomgående. Ett undantag utgör Chalmers, som numera inte har någon procession. På många håll, nämligen i Stockholm, Umeå, Luleå, KTH, Jönköping, Örebro, Karlstad och Södertörn har man promotions- och installationsakt vid samma tillfälle. Generellt kan också sägas, utan att det på varje enskild punkt nedan särskilt nämns, att man ofta utnyttjar promotionshögtiden till att utdela forskningsbelöningar, pedagogiska priser mm.

Här skall i korthet redogöras för huvuddragen av promotionsakten på skilda håll.

Uppsala: Rektor inleder med ett kort tal, varefter följer promotionsföreläsning. Så börjar promoverandet inom de ”högre” fakulteterna, dvs de teologiska, juridiska, medicinska och farmaceutiska. Därefter hålls (på våren) en kort parentation över de avlidna bland de personer som promoverades för 50 år sedan. Sedan vidtar promoverandet inom de filosofiska fakulteterna. Då detta är avslutat, uppstiger studentkårens ordförande i talarstolen och hyllar – vid vårpromotionen – närvarande jubeldoktorer; en av dessa svarstalar. Sedan 2000 hålls även en vinterpromotion varvid hedersdoktorer promoveras och priser delas ut.

I Lund försiggår akten på i huvudsak samma sätt. En olikhet är, som nämnts, att de filosofiska fakulteterna promoverar var för sig men av en gemensam promotor. Före denna filosofiska promotion intågar kransflickorna, som bär lagerkransarna. Efter promoverandet håller en av de nya doktorerna en oration för universitetet, varefter biskopen av Lund avslutar med en bön på latin.

Vid Göteborgs universitet inleder rektor högtiden med ett anförande, varpå promotionen tar sin början med Sahlgrenska akademin, det vill säga den hälsovetenskapliga fakulteten följd av den humanistiska, den konstnärliga, den samhällsvetenskapliga, handelshögskolan, den utbildningsvetenskapliga, den naturvetenskapliga och IT-fakulteten. I ceremonin ingår också kransbarn och en studentuppvaktning.

Vid KI inleder rektor med ett högtids- och välkomsttal. Därefter följer promotionen. Promotor, dekanus för Styrelsen för forskning, vänder sig till jubel- och hedersdoktorer i tal varvid promotionen följer. Promotor, dekanus för Styrelsen för forskarutbildning, fortsätter med ett inledningstal och promoverar därefter medicine doktorer.

Vid Stockholms universitet inleder rektor ceremonin med ett tal varefter följer installationsföreläsning och installationsakt. Promotionsdelen av högtiden tillgår sedan som vid de nämnda universiteten, med undantag av att hedersdoktorerna promoveras före jubeldoktorerna. Under högtiden delas även pedagogiska priser och, med ojämna intervall, universitetets stora guldmedalj ut.

KTH följer ordningen installation och promotion. En särskild promotor, utsedd av fakulteten, promoverar samtliga doktorer men doktorer efter avlagda prov presenteras av resp dekaner för delfakulteterna. Hedersdoktorerna presenteras av fakultetens dekanus. 

SLU särskiljer promotion och installation. Rektor håller ett inledningsanförande som följs av en högtidsföreläsning, innan promoverandet fakultetsvis vidtar. Ett tal hålls av ordföranden i SLU:s samlade studentkårer, SLUSS, och om jubeldoktorer promoveras håller även en av dessa tal.

Handelshögskolan i Stockholm kombinerar installation och promotion. Rektor inleder med ett välkomsttal och därefter följer installation. Promotionsceremonin hålls antingen på latin eller svenska. Doktorer efter avlagda prov promoveras i grupper om 5 personer med fanfar och salut. Installationstal hålls av en av de nyinstallerade professorerna. Ceremonin avslutas med ett hyllningstal av nuvarande kårordföranden.

Chalmers: Promotor inleder med en promotionsföreläsning, därefter promoveras först hedersdoktorerna, sedan doktorer efter avlagda prov. De sistnämnda promoveras sektionsvis men av samma promotor. Till sist talar studentkårens ordförande samt en nypromoverad doktor. Fr o m år 2000 har Chalmers installation vid annat tillfälle.

Umeå har två olika promotionshögtider. Årshögtiden på hösten kombinerar installation och promotion av hedersdoktorer. Den inleds med tal av styrelsens ordförande och rektor, varefter följer promotion och installation. Vid promotionen av doktorer efter avlagda prov, som hålls på våren, håller rektor ett välkomsttal, vilket följs av promotion, oftast med resp dekanus som promotor. Fakulteterna promoverar i den ordning de tillkommit i Umeå, nämligen först den medicinska, därefter den teknisk-naturvetenskapliga, den samhällsvetenskapliga och den humanistiska. Vid båda promotionshögtiderna utdelas även ett antal priser. 

Linköping: har återgått till den tidigare ordningen med installation och promotion vid samma tillfälle. Detta sker två gånger per år i mitten av maj resp i mitten av november och från 2004 förläggs högtiden var tredje gång till Norrköping. Rektor håller ett inledningsanförande. Därefter installeras professorerna. Härpå följer promotionen i ordning efter ett för fakulteterna rullande schema. 

Luleå kombinerar också promotion och installation. Man har ingen promotionsföreläsning under själva akten, men hedersdoktorerna håller promotionsföreläsningar dagen innan själva högtidsdagen. Rektor inleder med ett välkomsttal varefter följer promotion och installation samt utdelning av akademiska priser.

Jönköping kombinerar promotion och installation. Rektor inleder med ett välkomsttal varefter följer installation och sedan promotion, först av doktorer efter avlagda prov, därefter av hedersdoktorer. 

Även Blekinge Tekniska Högskola kombinerar promotion och installation. Högtiden inleds med att högskolestyrelsens ordförande hälsar välkommen samt att högtidstal hålls av representant från högskoleverket, departementet eller liknande.

Karlstad firar Akademisk högtid i september varje år. Högtiden inleds med ett välkomsttal av rektor och ett högtidstal som hålls av fakultet utvald installandi. I samband med högtiden promoveras doktorer och hedersdoktorer, nya professorer hälsas välkomna och medaljer och stipendier delas ut. I anslutning till högtiden hålls öppna populärvetenskapliga föreläsningar av hedersdoktorer, professorer samt doktorander.

Örebro håller Akademisk högtid med både promotion och installation. Ceremonin inleds med en oration och rektor håller tal. Tidigare under dagen hålls öppna populärvetenskapliga föreläsningar av hedersdoktorer, doktorer, professorer samt de pedagogiska pristagarna.

Även Mittuniversitetet och Linnéuniversitetet kombinerar promotion och installation vid sina respektive högtider. Södertörn inleder sin Akademiska högtid med ett välkomsttal av rektor sedan promoveras hedersdoktorerna samt doktoranderna. Slutligen installeras professorerna. En av de installerade professorerna håller installationstal.

Promoverandet

Promoverandet är givetvis aktens höjdpunkt. Huvudtanken, som ännu bibehålls vid de gamla universiteten samt i Örebro, är att promovendi skall stiga upp i katedern och sedan på andra sidan gå ned därifrån. Detta symboliserar att de från och med nu har rätt att bedriva akademisk undervisning. I katedern eller på parnassen, som den i dessa sammanhang ofta kallas, möter promotor, som hälsar promovendus genom ett handslag, sätter på honom en hatt eller en krans, därefter träder en ring på hans finger och ger honom ett diplom. Innan promovenden stiger ner från katedern säger promotor farväl med ett handslag. Det måste kraftigt understrykas att det i detta sammanhang finns, av olika skäl, många lokala variationer, som det är omöjligt att här redogöra för. Viktigt är, att överallt förekommer ett individuellt promoverande; man inviger aldrig kollektivt, även om det på sina håll kan hända att tre eller fyra personer sammanförs under något moment vid promoverandet.

Promotionsspråket

Promotionsspråket, alltså det som används vid själva promoverandet, är antingen svenska eller latin. Däremot kan en utländsk hedersdoktor bli föremål för en hyllning på sitt eget språk som ett inslag i promotionen. I Uppsala och Stockholm liksom vid SLU och Handelshögskolan i Stockholm får varje promotor själv välja ett av dessa språk; i Lund och Göteborg samt vid hälsouniversitetet och filosofiska fakulteten i Linköping är däremot latinet obligatoriskt. Umeå använder ett förkortat latinceremoniel, när det gäller hedersdoktorer, på så sätt att själva promotionsfraserna sägs på latin, medan de mer informativa delarna framförs på svenska. Svenska språket nyttjas där vid promotion av doktorer efter avlagda prov. Övriga universitet och högskolor har också svenska som promotionsspråk.

Innehållet i formuläret är likartat, oavsett språk. Promotor förklarar sig vara vederbörligen utsedd av vederbörande fakultet samt innehavare av den rang, som nu skall utdelas till andra, vilket markeras genom påsättande av hatt eller lagerkrans. Först kallas jubeldoktorerna fram (i Stockholm först hedersdoktorerna, jubeldoktorerna får här ingen krans) för att få ny lagerkrans och nytt diplom. Därefter ber promotor hedersdoktorerna motta tecknen på sin nya värdighet: hatten eller kransen, ringen och diplomet. Vid vissa universitet anges de tre insigniernas betydelse i formuläret, vid andra inte. Till sist tar promotor avsked av den nya doktorn honoris causa.

Som tredje steg vänder sig promotor till dem som avlagt doktorsexamen. Dessa ombeds att komma fram en och en för att motta sina insignier; som nämnts skiftar här bruket och överlämnandet kan exempelvis begränsas till att gälla diplom. Om någon promoveras utan att närvara personligen, läses vederbörandes namn upp, följt av ordet absens, ”frånvarande”. I det latinska formuläret avslutas med ordet dixi, ”jag har talat”. I det svenska formuläret finns ingen direkt motsvarighet, men exempelvis i Uppsala säger den agerande: ”Härmed är mitt uppdrag som promotor fullgjort”.

När svensk översättning används, följer denna ofta påfallande väl den latinska texten även i stilistiskt avseende, vilket till exempel kan medföra att doktorerna betecknas som ”vittberömda” eller ”högt berömda” eller att avslutningsfrasen till de nypromoverade är ”farväl”.

Insignier

Med detta uttryck avses de föremål som utdelas vid promotionsakten och som har symbolisk innebörd.

Doktorshatten symboliserar frihet men också makt. I gångna tider kunde en doktorshatt vara i färg och påminnande om en barett. Numera är hatten alltid svart och veckad. Doktorshatten inom teologisk fakultet har svart rosett. De övriga hattarna har guldspänne, innefattande resp fakultets symbol; dessa symboler skiftar också från lärosäte till lärosäte. Hatten utdelas vid promotion inom de som man anknytande till den medeltida traditionen – brukar kalla ”högre” fakulteterna, d v s de teologiska, juridiska, medicinska, vartill numera också räknas: odontologiska, farmaceutiska, lantbruksvetenskapliga, skogsvetenskapliga och veterinärmedicinska; i vissa fall gäller detta också vid tekniska fakulteter.

I massmedia talas det ofta om att någon ”har fått sin doktorshatt”, men man tänker då inte alltid på att vederbörande promovendus inom de filosofiska fakulteterna erhåller lagerkrans och inte hatt. Denna lagerkrans bärs i förekommande fall promotionsdagen, men den doktor som så önskar kan skaffa sig en filosofie doktorshatt att senare nyttja vid högtidliga
tillfällen.

Lagerkransen var i den antika världen en segerkrans och den gällde som sådan också i renässansens triumftåg. Främst blev den sedan en utmärkelse för skalder men också redan vid de tidiga universiteten en belöning för lärda mödor. En forskare har menat, att i detta bruk också finns inslag av den folkliga seden att kora med majkrans eller skördekrans. Den har i Sverige och i Finland, men inte i andra länder, bibehållits som en promotionssymbol. Det är troligt att Tegnérs diktning, framför allt ”Epilogen vid magisterpromotionen”, bidragit till att hålla lagerkröningen som promotionssed så levande.

Ringen är av guld och symboliserar trohet; det har ibland uttryckts så att vederbörande ingått äktenskap med Vetenskapen. I forna dagar har den varit prydd med ädelsten; det gäller ännu för doktorsringarna i Danmark. De olika lärosätena liksom fakulteterna har skilda symboler, som pryder ringarna. Det bör observeras att ring inte vid alla lärosäten under själva akten överlämnas till samtliga promovender.

Diplomet var ursprungligen en skriftlig stadfästelse av de rättigheter som tillkom de promoverade. Praktiskt utgjorde det ett slags dokumentation, som den promoverade behövde, exempelvis vid resor till andra universitet. Diplomet utdelas numera till samtliga promovendi. Det är hoprullat och i regel försett med sigill. Det är emballerat på olika sätt. Diplomen är skrivna på latin i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm. Övriga läroanstalter använder svenska, Jönköping i bland även engelska.

Föreläsningar

En grundtanke när det gäller akademiska högtider har varit att någon form av undervisning och/eller prov skall ingå i dem. I gamla tider förekom den sk magisterfrågan. Denna var ett mer eller mindre spetsfundigt spörsmål, som en etablerad akademisk lärare på fakultetens uppdrag ställde till en promovendus. Denne hade så att – efter ordentlig förberedelse – besvara frågan vid akten, givetvis då på latin. I våra dagar har detta ersatts av en promotionsföreläsning. I Uppsala hålls den av en av promotorerna; så är det också vid Chalmers. Vid SLU väljer man en av sina professorer som promotionsföreläsare. I Lund däremot går uppdraget till en nybliven professor emeritus. Vid Stockholms universitet, liksom vid KTH, Chalmers och Karlstad, föreläser en av de nyinstallerade professorerna, då mera i anslutning till installationsakten. Linköping har ingen föreläsning i anslutning till själva promotionen på lördagen. Men på fredagen har hedersdoktorerna sina föreläsningar och på kvällen hålls en Akademisk festkonsert. Umeå och Luleå har inga promotionsföreläsningar, men i Umeå arrangeras ett omfattande populärvetenskapligt program under dagarna före årshögtiden med korta föreläsningar av alla hedersdoktorer, pristagare och nya professorer. Även vid vårpromotionen hålls dagarna före ceremonin föreläsningar av pristagarna. SLU har dagen före promotionen föreläsningar av hedersdoktorerna. De nya professorerna föreläser vid ett vetenskapligt seminarium före installationen. I Luleå håller hedersdoktorerna promotionsföreläsningar dagen före högtidsdagen. De nya professorerna håller installationsföreläsningar under året. På Mittuniversitetet ingår en installationsföreläsning i ceremonielet. Dagen före högtidsdagen håller hedersdoktorerna och de nya professorerna sina promotions- respektive installationsföreläsningar. Dagen innan högtiden håller även i Jönköping hedersdoktorerna sina föreläsningar, under en sk ”akademisk fredag”. På själva högtidsdagen håller de nya professorerna en 30 minuter lång offentlig populärvetenskaplig föreläsning om sin forskning. I Örebro hålls populärvetenskapliga kortföreläsningar av doktorer, hedersdoktorer och professorer på högtidsdagens förmiddag.

Musik, skott och fanfarer

Musiken är självfallet ett omistligt inslag i ceremonier som dessa. Promotionshistorikern E Louis Backman talar om aktens ”douce musique”, en dämpad, ljuv musik i bakgrunden. I Uppsala och Lund, där akterna är ganska långa, fungerar orkestermusiken också huvudsakligen som bakgrund och inte som självständiga konsertstycken. Eftersom i Lund promotionen hålls i domkyrkan utförs också orgelmusik, vilket även spelas vid högtider som äger rum i Stockholms stadshus. Vid många universitet och högskolor förekommer både vokal och instrumental musik, ofta rikligt. Fanfarer av bleckblåsare, som en del av ceremonin, är vanliga.

Ett särskilt uppmärksammat ljudinslag är saluten, som innebär en hyllning. I Uppsala och Lund saluteras promotor och jubeldoktor med två skott, hedersdoktor med ett skott och de samlade nya doktorerna inom en fakultet med tre skott. I Uppsala förekommer salut också promotionsdagen kl 7 på morgonen från Slottsbacken. På Chalmers förekommer numera inte någon salut. För Stockholms universitet, Handelshögskolan i Stockholm, KTH och KI, som alla har sina promotioner i Stockholms stadshus, förekommer sedan 2005 inte längre någon salut från Riddarholmen då Försvarsmakten inte kunde garantera säkerheten i staden. Saluten har ersatts av fanfarer hos KI och Stockholm, medan KTH och Handelshögskolan i Stockholm numera har salut från militärkulturhistoriska minikanoner från artilleriavdelningen i Göteborg. Den mest vanliga formen av hyllning är att salut eller fanfar ges individuellt för promotor, hedersdoktorer och jubeldoktorer medan de nya doktorerna ställs upp i grupper och varje sådan grupp får ett skott och/eller fanfar. I Linköping spelas av director musices särskilt komponerade fanfarer – olika för varje fakultet – i det ögonblick då promotor kröner sig själv. Särskilda sk fakultetsfanfarer blåses också under Stockholms universitets ceremoni, som en inledning till motsvarande fakultet.

Klockringning från domkyrkan ljuder i Uppsala, där dock ceremonierna försiggår i universitetets aula, promotionsdagen kl 8 på morgonen. I Lund, där ju själva akten äger rum i domkyrkan, ringer klockorna under processionen från universitetshuset till katedralen. I Luleå och i Karlstad inleds själva ceremonin med fanfar och musik.

Promotionsbankett

Måltider i anknytning till akten förekom i gamla tider rikligen, liksom baler och andra högtidligheter. Det var i mångt och mycket dessa, naturligtvis oftast roande evenemang, som gjorde promotionerna så dyrbara för fattiga studiosi och som även bidrog till att skapa opposition mot promotionsseden.

Det är numera alltid frivilligt för den som promoverats att delta i de promotionsmiddagar, som överallt anordnas med tal, sång, musik, underhållning och dans, enligt skiftande traditioner.

Klädsel för promovendi under promotionsakten

Vid de flesta lärosäten är högtidsdräkt, dvs. frack eller lång klänning, anbefalld för dem som deltar i processionen/ceremonin. Vid universiteten i Uppsala och Lund har man svart väst till fracken, på övriga håll vit. Observeras bör att frackrosetten (flugan) alltid är vit. När det gäller lång klänning är färgen valfri utom i Lund, där man uttryckligen kräver mörk lång klänning, och i Jönköping där den ska vara svart.

Svunna promotionsseder

Numera ställer promovendi efter avlagda prov upp sig i procession efter bokstavsordning fakultetsvis. Förr arrangerades de i detta festtåg efter skicklighet, varvid den bäste gick först och således kallades primus. Den näst bäste placerades sist i ledet och benämndes därför ultimus, vilket betyder den yttersta. Långt fram på 1800-talet fanns också en sed att man rituellt skulle öppna och sedan slå ihop böckerna. Värja förekom också.

Överhuvud taget var promotionsakterna i gångna tider monstruöst långa med tal, predikningar, kantater, hyllningsverser etc.

Senast uppdaterad: 2024-01-19